onsdagen den 23:e april 2014

Datalagringen: Fler måste protestera


Lagring av alla människors elektroniska kommunikation strider mot grundläggande mänskliga rättigheter, slog EU-domstolen nyligen fast. Hittills har detta inte fått några konsekvenser för svensk lagstiftning.

Intresset från regeringen och Socialdemokraterna att riva upp lagstiftningen förefaller obefintligt. Vilket bara kan tolkas på ett sätt: dessa partier tycker att det är helt i sin ordning att stifta lagar som kränker mänskliga rättigheter. Inget nytt under solen, skulle väl vissa säga.

Men förutom att även polisen vill att datalagringen fortsätter som om ingenting har hänt, har nu även Ekobrottsmyndigheten sagt sitt. Enligt myndighetens analytiker Johan Dencker kan polisen inte bekämpa brott om inte alla människors elektroniska fotspår lagras.

Det är en skrämmande syn på brottsbekämpning. Självfallet skulle vi kunna få ned brottsligheten, och öka den upplevda tryggheten, om hela samhället övervakades med kameror. Våld i nära relationer skulle sannolikt minska drastiskt om det sattes upp kameror i människors hem. De flesta brott av den typen begås där. Detsamma gäller sexualbrott.

Men vilket samhälle skulle vi skapa? Vilken begränsning i människors rätt till ett privatliv skulle inte detta fullskaliga övervakningssamhälle innebära? Varje steg i denna riktning måste diskuteras, debatteras, stötas och blötas.

Ty varje ny övervakningskamera, varje ny lag som ger polis och andra myndigheter större befogenheter att övervaka och registrera oss, är ett steg i riktning mot det totala övervakningssamhället. Vi är på god väg dit. Mot det samhälle där anonymitet är något misstänkt. Det samhälle där vi förväntas vara öppna med allting, hela tiden, för att inte bli misstänkliggjorda. Detta är ett samhälle på övervakarens villkor, inte på medborgarens.

Dencker skriver att det är lika omöjligt att rikta datalagringen enbart mot personer misstänkta för brott som det är att "endast göra nykterhetskontroller på dem som är rattfulla".

Vilket är ett märkligt perspektiv. Det är snarare som HAX skriver:
Datalagringen är lika orimlig som om polisen skulle kontrollera alla trafikanters nykterhet hela tiden. 
Att polisen och Ekobrottsmyndigheten inte har personlig integritet på sin prioritetslista är inte överraskande. Det är därför desto viktigare att det finns goda motkrafter som talar för den enskilde medborgaren. Ur ett rättighetsperspektiv.

Vi måste bara bli fler.

tisdagen den 22:e april 2014

Putins växande aptit


Händelseutvecklingen i Ukraina är oroväckande, för att uttrycka det milt.

Krim är förlorat. Nu håller delar av östra Ukraina på att slitas loss av kriminella gäng som ockuperar polisstationer, myndighetsbyggnader och lokala parlament, kidnappar polischefer och journalister och jagar bort demonstranter för ett enat Ukraina när polisen handfallen ser på. Det är skakande hur små beväpnade grupper kan överta kontrollen på detta sätt.

Putin tittar sannolikt på och bockar av sin lista punkt för punkt. Allt går nu hans väg. Ukraina är destabiliserat. Enskilda delar vill utropa självständighet och sannolikt ansluta till Ryssland. Putin gör sitt genom att underlätta för dem att bli ryska medborgare.

Putin kan komma att svälja sitt grannland bit för bit. Han har inte gjort någon hemlighet av att han ser Kiev och Ukraina som innerst inne ryska. Målet är sannolikt att destabilisera Ukraina så mycket att landet antingen upphör att existera som suverän statsbildning, alternativt blir en rysk lydstat under en ryssvänlig president.

Omvärlden? Den gör - ingenting. Sanktioner, javisst, men det var när Krim annekterades. Sedan har västvärlden inte velat gå vidare. Tyskland är rädda för att Putin ska stänga gaskranen. USA vill inte ha ett nytt kallt krig, och absolut inte några militära äventyr. Barack Obama har därför varit pinsamt lam i både uttalanden och handling. Och övriga börja inse att det är jobbigt att bråka med en jätte som Ryssland.

Ryssland använder förstås dubbla måttstockar i allting det företar sig. Utrikesminister Sergej Lavrov kritiserar Ukraina för att kalla "fredliga demonstranter" för "terrorister". Närmast genant, givetvis, när man betänker att det är just detta som Putin gjort under sin tid vid makten. Om det är något Lavrovs chef bemästrar till fulländning, är det att slå ned på oppositionella och brännmärka vanliga demonstranter som förrädare och terrorister.

Det finns inga goda avsikter i Rysslands agerande. Ja, det är faktiskt svårt att inte dra paralleller till Hitlers uppladdning under 30-talet som slutade med att Tjeckoslovakien slukades. Då tyckte britter och fransmän att det inte var så konstigt att tyskar ville förenas med andra tyskar. Detta synsätt gav grönt ljus för intagandet av Sudetlandet och Anschluß av Österrike. Argumentationen från den ryska regimen i dag bär tydliga likheter med den tyska då. Och i likhet med dåtiden vet ingen hur långt imperialisten är beredd att gå.

Kina vacklar fortfarande och tycks osäkert på hur det ska agera. Som kinesiska bedömare uttryckte det i statliga CCTV häromkvällen går den kinesiska regeringen en besvärlig balansgång just nu. Å ena sidan vill den behålla goda relationer med USA, EU och Ryssland. Å den andra markera mot att Ryssland kränker Ukrainas nationella suveränitet.

Det är upp till västvärlden att visa att Putins agerande får svåra konsekvenser. Hittills har varken EU eller USA förmått detta. Vilket givetvis har stärkt Putin ytterligare och ökat risken för ett sönderfall och i värsta fall inbördeskrig i Ukraina.

För varje dag, varje vecka, växer Putins självförtroende. Och, i värsta fall, även hans aptit. Ibland är historielösheten hos världens mäktigaste män och kvinnor förbluffande.

Läs även:
Fröjdhpunkt

måndagen den 21:e april 2014

Frihetsfrontens talarkväll: april

Till april månads talarkväll kommer Peter Stein, nationalekonom och Afrikaspecialist, och talar på temat "Utvecklingen i Afrika".

Tid: Torsdag 24 april kl. 19.00
Plats: Twang, Katarina Bangata 25 i Stockholm

På Twang finns god BBQ-mat och dryck att köpa.

Föranmälan krävs senast dagen före. Det kan du göra här!

Alla är välkomna!

Datalagringen och rättvisan


EU-domstolens ogiltigförklarande av datalagringsdirektivet har inte fått några reella effekter på svensk lagstiftning än.

Men reaktioner har ändå kommit. Såväl Bahnhof som Tele2 har upphört med datalagringen, och Post- och telestyrelsen (PTS) har inte vidtagit några åtgärder mot dem. Som en följd av detta har Rikspolisstyrelsens chefsjurist Eva-Lotta Hedin anmält Tele2 till PTS. En som i sin tur reagerade på detta var Ung Pirats Gustav Nipe. Han beslöt polisanmäla Eva-Lotta Hedin.

Dessutom har Piratpartiet bett EU-kommissionen riva upp den svenska datalagringen med hänvisning till EU-domstolens beslut. Den svenska riksdagen har som bekant tvärvägrat att ens pröva om svensk lag är förenlig med de mänskliga fri- och rättigheterna.

Kul att det rör på sig. Allt detta sätter mediernas ljus på datalagringen, vilket är bra.

Samtidigt kan konstateras att Alliansens övervakningsförespråkare, som sökt misstänkliggöra Edward Snowden med att han inte nämnt Ryssland i sina avslöjanden (varför skulle han det när han arbetade på NSA?), nu måste hitta på nya svepskäl för att misstro honom.

Snowden har nämligen ställt frågan om förekomsten av rysk massövervakning, och lagligheten i den, direkt till Vladimir Putin i rysk TV. Allan Widman (FP) är plötsligt tyst.

söndagen den 20:e april 2014

#GranskaFi - De rosa extremisterna


Att Miljöpartiet glider på en räkmacka i medierna har vi dryftat tidigare. Men det finns fler partier på vänsterkanten som inte granskas, som möts av journalisterna med öppna armar, snälla frågor och massor av gratisreklam.

Feministiskt initiativ målar upp ett samhälle där kvinnor är systematiskt förtryckta, och där män är förtryckare. Därför, anser de, måste feminismen in på samhällets alla nivåer. Vi ska fostras i feministisk ideologi.

Fi ställer på sin hemsida frågan om partiet är ett enfrågeparti och besvarar den föga förvånande med ett nej. Men Fi är ett parti som tar feminismen in på alla tänkbara och otänkbara områden. Detta skapar en likriktning som snuddar vid den ordning som finns i diktaturer där den "sanna läran" ska predikas på samhällets alla nivåer och institutioner.

Det börjar alltid i skolan. Där vill Fi ha ett "obligatoriskt könsmakts-, funktionalitets-, hbtq-, och antirasistiskt perspektiv" samt "inslag av normkritisk pedagogik". Givetvis ska även feministiskt självförsvar läras ut i skolan. Jag får lätta Nordkorea-vibbar av detta. Men det är bara början.

Medan Alliansen och oppositionen anklagar varandra för ofinansierade skattesänkningar eller reformer kan Fi stå vid sidan om och lova allt till alla. Vi hittar förslag på max 20 elever i varje klass, sex timmars arbetsdag, rätt till heltid, allas rätt till ett tryggt boende under livets alla skeden, allas rätt till ett arbete. Och mycket annat.

Mest framträdande är som sagt hur det feministiska jämställdhetsperspektivet skär genom alla politikområden. Fi är fanatiska och liknar i detta avseende en sekt. Nedan följer några exempel på hur genomgripande det feministiskt perspektivet är.

Detta har vi hört betydligt mindre om i medierna:

Även den ekonomiska politiken ska läggas om
- Alla ekonomiska reformer "på samtliga politiska nivåer" ska innehålla konsekvenser utifrån ett maktperspektiv.
- BNP-måttet ska även innefatta obetalt hushållsarbete.
- Förbud mot vinster i välfärden.
- Lagen om valfrihet (LOV) avskaffas.
- Ersätt "patriarkala ekonomiska teorier" med "ett feministiskt helhetsperspektiv".
- Ett jämställdhetsperspektiv i statsbudgeten för att komma till rätta med den "patriarkala struktur" som präglar ekonomin.
- Arbetsmarknadsstatistiken ska ersättas av "beräkningsgrunder som synliggör kvinnors villkor".

En feministisk bostadspolitik
- Alla samhällsekonomiska uträkningar ska utgå från ett feministiskt, hbtq-, antirasistiskt, funktionshinders- och miljöperspektiv.
- Kommunala handlingsplaner ska upprättas vid bostadsbyggande utifrån ett kvinnligt trygghetsperspektiv.
- Den patriarkala dominansen i den fysiska samhällsplaneringen ska brytas.
- Allmännyttans hyresnivåer ska baseras på kvinnors ekonomi.
- Alla inblandade i samhällsplanering ska skickas på grundkurs i jämställdhet.


Fi:s säkerhetspolitik får säkert Vladimir Putin att darra
- Nedmontera säkerhetspolitiken och fokusera på våld mot kvinnor.
- Vid avväpningsprocesser efter väpnade konflikter ska lokala kvinnorättsorganisationer vara en del av processen.
- Lyfta fram kopplingen mellan kvinnors rätt till den egna kroppen och deras möjlighet att agera som politiska aktörer.

Brott och straff á la Gudrun
- Verksamma inom rättsväsendet ska genomgå en obligatorisk utbildning med könsmakts-, antirasistiskt och hbtq-perspektiv. Dessa kurser ska bli obligatoriska på alla juristutbildningar.
- Kvotering av kvinnor till rättsväsendet.
- Andra straff än fängelse ska prioriteras.
- Polisutbildningen ska omfatta ett könsmakts-, antirasistiskt och normkritiskt perspektiv.

Fi talar om frihet. Men om det är något parti som vill bestämma hur du lever ditt liv, hur ditt barns utbildning ser ut på detaljnivå, hur din högskoleutbildning ser ut, som vill begränsa valfriheten ute i kommunerna diktera hur män och kvinnor ska vara och fostra hela samhället enligt en viss ideologi, är det Fi.

Partiet vill verkligen in och peta i allting för att "styra rätt". Fi är i denna mening synnerligen intolerant. Det finns väldigt lite utrymme för andra perspektiv i Feministiskt initiativs idealsamhälle. Partiets ideologi blir till lagstiftning, handlingsplaner och regler på alla tänkbara nivåer. Och vi som inte håller med ska skickas på kurs.

Det finns säkert skäl att återkomma till feministerna innan valet. Men exemplen ovan ger en fingervisning om att Fi är så mycket mer än bara ett parti som slåss för högre löner för kvinnor i offentlig sektor, vilket har blivit mediebilden av partiet.

"Ut med rasisterna, in med feministerna" är Fi:s paroll. Håll alla extremister ute, säger jag.

lördagen den 19:e april 2014

MP är mansfientligt

"Eftersom Sverige i dag lider av strukturell ojämställdhet är det vår politik att väga upp för detta genom att säkerställa att vår politik gynnar främst kvinnor", konstaterar Miljöpartiets Per Bolund på Brännpunkt.

Det är på modet att vara feminist igen. Det var det inte 00-talets andra hälft. Nu har emellertid alla riksdagspartier utom Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna fullt ut inkorporerat det feministiska tankegodset. Extremistpartier som Feministiskt initiativ får full tänkbara täckning i alla välvilliga medier. Och de är många.

Miljöpartiet har framgångsrikt utmålat sig som ett mittenalternativ som står över vänster-höger-käbblet. Partiet vill inte inordna sig på den traditionella politiska skalan. Men MP är vänster. Väldigt vänster. Partiet har under lång tid predikat mot tillväxt och upprepade gånger hävdat att "tillväxtens gränser är nådd". Ett absurt påstående som visar hur inskränkt partiets ideologi är.

Nu ska MP även positionera sig som ett feministiskt parti på vänsterflygeln. Alla män förväntas tycka att det är helt i sin ordning när Bolund konstaterar att 65 procent av miljöpartisternas reformer i nya budgeten går till kvinnor.

Kommunisterna förespråkar klass mot klass. Feministerna kön mot kön. Det är samma kollektivistiska dumheter - att ställa grupp mot grupp och underblåsa konflikter. Du är din kollektiva tillhörighet, inte dina unika individuella förmågor.

Det är för mig obegripligt hur liberaler kan överväga en röst på Miljöpartiet. MP är ett vänsterparti av tämligen traditionellt snitt. Fokus på miljöfrågorna har månne skymt sikten för många och gjort att MP fått en "snällhetsstämpel" som exempelvis Vänsterpartiet inte har på samma sätt.

Nu vet vi dessutom att MP är öppet mansfientligt. Så om du är man bör du alltså vända blicken någon annanstans. Miljöpartiet är inte ett parti för dig.

Tidigare bloggat:
Det luktar Fi(s)

torsdagen den 17:e april 2014

Politiken: Man kan inte lite på någon. Någonsin!


Om det är något vi lärt oss av det politiska spelet vid det här laget, är det att partier i opposition kan säga precis vad som helst för att framstå som principfasta och pålitliga. I regeringsställning synes dessa förmågor icke till mer.

Till och med Beatrice Ask var, hör och häpna, en integritetsvän så sent som 2005 - året innan hon blev justitieminister. Sedan gick det som bekant över.

Med anledning av att EU-domstolen konstaterat att datalagringsdirektivet strider mot grundläggande mänskliga rättigheter och därigenom ogiltigförklarat det, har Miljöpartiet utnyttjat möjligheten att väcka en motion i riksdagen "med anledning av händelser av större vikt". MP vill att den svenska lagen, implementeringen av det illegala datalagringsdirektivet, omprövas. Givet EU-domstolens utslag finns all anledning att titta på den svenska lagen igen.

Men MP stötte på patrull. Inte bara Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna utan även det påstått integritetsvurmande Centerpartiet röstade emot att frågan behandlas. Fredrick Federley, som kandiderar till Europaparlamentet delvis på integritetsfrågan, är säkert en hygglig person. Men vad gör han i ett parti som ständigt och närmast utan undantag röstar för integritetskränkande lagstiftning?

Efter EU-domstolens utslag var Beatrice Ask försiktig i sina uttalanden. Men hon sade faktiskt att frågan måste prövas noggrant. Nu har hennes parti visat att det inte alls vill att någonting prövas noggrant. Datalagringen ska fortsätta som om ingenting har hänt. Alla tjänar på om debatten lägger sig.

Moderaterna är ett betongparti som bara bryr sig om mänskliga fri- och rättigheter när det passar dem. Detta var tydligen inte ett av dessa tillfällen.

Läs även:
HAX, Johanna Nylander

tisdagen den 15:e april 2014

MP och den icke-anonyma anonymiteten

Miljöpartiet har snurrat till det rejält i frågan om rätten att vara anonym på nätet.

Först kom beskedet från språkröret Åsa Romson att "den som ansvarar för en blogg kan inte vara anonym". En väntad kritikstorm utbröt och blott några timmar senare tvangs MP gå ut och byta linje. Men det blev inte så mycket bättre.

Nej, något förbud mot anonymitet på nätet önskar man inte. Däremot vill partiet bekämpa näthat genom att "den nuvarande lagen utökas med krav på att ta bort inlägg som utgör förtal." MP säger sig vilja att den som tillhandahåller en elektronisk anslagstavla (typ ett kommentarsfält på en blogg) ska tvingas plocka bort inlägg om de strider mot lagen om hets mot folkgrupp eller innebär förtal.

Men vänta här nu. Om krav ska kunna framföras till någon att ett inlägg ska tas bort, måste ju den som framför kravet veta vem personen i fråga är. Och då kan en skribent helt enkelt inte vara anonym. Detta är ett steg tillbaka till idén om registrering av bloggare som hörts från bland annat EU-håll.

Det är tydligt att värnandet om integriteten och friheten på nätet inte direkt sitter i ryggmärgen på miljöpartisterna. Självfallet ska brott bekämpas även när de begås på internet. Men rätten att få vara anonym, vilken gäller alla som kommenterar på denna blogg, får inte ifrågasättas.

Brottsbekämpningen måste hitta andra vägar än att förvärra det registrerings- och kontrollsamhälle vi redan har.

"Det här med internet... Det är så svårt!"