tisdag 22 juli 2014

Norskt sexköpsförbud kan avskaffas

Den norska sexköpslagen är under utvärdering. Om inga positiva överraskningar kommer ur utvärderingen kan lagen avskaffas, uppger företrädare för Venstre, som stöder den norska regeringen. Eller som flera svenska medier väljer att uttrycka saken: "Norsk sexköpslag i fara".

Precis som i Sverige var stödet för sexköpslagen inte enhälligt när lagen klubbades. Den norska sexköpslagen infördes av den rödgröna regeringen 2009. Med Venstres stöd kan Höyre och Fremskrittspartiet se till att lagen avskaffas.

Detta vore inte bara bra för Norges sexarbetare utan också en välkommen markering mot de svenska feminister som ser sexköpslagen som Sveriges stoltaste exportvara. Norge kan visa att en dålig lag är fullt möjligt att avskaffa, vilket kan möjliggöra en pånyttfödd debatt i Sverige.

Norge har inte bara ett förbud mot sexköp inom utan även utom landets gränser. Det skiljer den från det svenska sexköpsförbudet, även om ett liknande förbud även diskuterats av feminister i Sverige.

Vad talar för ett avskaffande? Möjligen val av utredare. I Sverige fick blivande JK Anna Skarhed uppdraget att utvärdera effekterna av sexköpslagen. I direktiven framgick att lagens existens inte fick ifrågasättas, däremot fick straffskärpningar föreslås. Skarhed uttryckte själv stöd för lagen privat. I Norge valdes ett fristående analysföretag.

I augusti ska utvärderingen presenteras för Stortinget.

måndag 21 juli 2014

MP skademinimerar


Tuttaktivisten Jenny Wenhammar får inte kandidera till riksdagen för Miljöpartiet. Det har MP:s Skåneavdelning beslutat. Orsaken är förstås Wenhammars nakna bröst-protest under Fredrik Reinfeldts tal i Almedalen.

Partiet tycker inte att Wenhammars agerande inte är förenligt med att vara förtroendevald för Miljöpartiet. Det är ett bra ställningstagande. 

Frågan är bara var partiet står när det gäller andra aktiva MP-politikers utspel. Aktiva som jämställer jihadkrigare i Syrien med frivilliga i finska vinterkriget (Mehmet Kaplan), kallar moderaten Hanif Bali för "husneger" (Mikael Trolin) eller liknar samma person vid en krigsförbrytare och polismördare (Kurdo Baksi). 

Miljöpartiet utsattes för minst granskning av alla riksdagspartier under det första halvåret i detta valår. Det är inte svårt att räkna ut hur medierapporteringen sett ut om ovanstående uttalanden kommit från en sverigedemokrat. Saken hade förts direkt till partiledningen och ansvar utkrävts.

Miljöpartister kommer däremot undan. Det gör säkert partiet mindre benäget att agera när dess aktiva går över gränsen. Varför skulle det? Journalisterna tittar ju åt ett annat håll i alla fall. 

En i samlingen



lördag 19 juli 2014

Vem orkar...

298 människor, varav ett okänt antal aidsforskare, har mördats sittande på ett flygplan och deras kroppar har setts regna ned från himlen. Nederländerna sörjer 189 medborgare. Putin är ett as.

Israel fortsätter sin vana trogen att döda oskyldiga civila i Gaza. Hamas fortsätter att skicka raketer. Det är kort sagt bara elände just nu.

Men samtidigt. Här i Krakow skiner solen för tredje dagen i rad. Fåglarna kvittrar och ölen är billig. Det finns ändå ingen anledning att vara nykter just nu.

Ja, vad ska man göra?

fredag 18 juli 2014

En dag i Auschwitz


Jag har läst om det i 20 år. Sett dokumentärer och intervjuer. Pratat med överlevande. På olika sätt försökt att ta till mig vad som hände. Men jag hade aldrig sett det på plats.

Koncentrationslägret Auschwitz och det närbelägna utrotningslägret Birkenau måste ses på plats. Men bland alla semesterfirare i shorts är det svårt, särskilt i Birkenau, att emotionellt ta till sig vad som hände här. Att det för nästan exakt 70 år sedan fördes hundratusentals ungerska judar hit, varav de flesta mördades kort efter ankomsten. Att runt 1,1 miljoner människor dog här.

Ungerska judar kliver av tåget på just den plats som ovanstående bild är tagen från.

Bevisen finns i överflöd. Mänskligt hår. Skor. Leksaker. Proteser. Skålar och koppar. Men också ritningar och beställningar av ugnar och giftgas.

Sammantaget visar mycket att människor tagit med sig prylar för ett liv på okänd plats, inte en plötslig död i en gaskammare. Trots nazisternas idoga förstörelse av lägrets krematorier och gaskammare i Birkenau, som monterades ned och sedan sprängdes, finns gott om bevis för exakt vad som hände här. Förintelsen är historiens bäst dokumenterade brott, vilket har mycket att göra med nazisternas stolthet inför denna gärning och noggrannhet i dess utförande.

Krematorium III (ruinen ovan var det rum i vilket judarna klädde av sig).

Auschwitz var under utbyggnad när det stängdes. Enligt Rudolf Höss, en av lägerkommandanterna, planerades för ännu ett krematorium med gaskammare för att klara den väntade anstormningen av judar från ockuperade länder. Efter sommaren 1944 avtog dock transporterna för att snart upphöra.

Det är speciellt att se allt detta på plats. Jag kan emellertid ha vissa kluvna känslor inför grupper av israeler som, iklädda likadana kläder, paraderar lägret viftande med gigantiska israeliska flaggor.

Arbete befriar.

torsdag 17 juli 2014

Har separatisterna gått för långt nu?


Allt tyder på att Malaysian Airlines MH77, en Boeing 777, sköts ned över ukrainskt luftrum nära den ryska gränsen. 295 människor har omkommit. Högst sannolikt mördats.

Bilderna från kraschen, med föremål som segnar ned mot marken, och med vrakdelar spridda på ett så stort område, indikerar att planet faktiskt blev nedskjutet.

En separatistledare för "Folkrepubliken Donetsk" Igor Strelkov skröt på ryska VKontakte (motsvarande Facebook) att de skjutit ned ett Antonov-plan efter att flyget varnats att det olovligen beträtt luftrum tillhörande "folkrepubliken". Kort efter att det blev känt att det kraschade planet tillhörde Malaysian Airlines ska meddelandet ha tagits bort.

Den ukrainske presidenten Porosjenko har redan kallat kraschen för ett terrordåd och därmed indirekt pekat ut separatister. Separatisterna å sin sida kommer hävda att den ukrainska armén är ansvarig. Det som talar emot detta är att armén inte tidigare använt luftvärn, helt enkelt eftersom separatisterna saknar flyg.

Uppgifter säger att färddatorn, den så kallade svarta lådan, ska ha tagits om hand av separatister. Om detta stämmer kommer vi aldrig få veta hela sanningen om kraschen.

Det vi nu har att vänta är ett vidrigt propagandakrig, givetvis helt utan hänsyn till de stackars människor vars anhöriga av allt att döma har mördats på det mest fruktansvärda sätt.

Frågan är hur de länder vars medborgare har dödats kommer att reagera. 77 nederländska medborgare sägs vara bland offren, men säkert finns där även fransmän, tyskar och amerikaner. Har separatisterna skitit i det blå skåpet nu? Och vilken blir reaktionen mot Ryssland, som ju försett dem med vapnen?

Fallet Assange: En pinsamhet för rättsväsendet


Julian Assange blir kvar på Ecuadors ambassad. Stockholms tingsrätt valde att inte upphäva häktningen. Ett beslut som alltså löser - ingenting.

Det finns två sidor här. Den ena, åklagarsidan och Sveriges feminister (ty fallet har blivit deras sak), menar att Assange borde komma till Sverige så att saken kan redas ut. En oskyldig man gömmer sig väl inte?

Den andra sidan hävdar att det enklaste sättet att få saken ur världen, hur det än går, är att åklagaren kommer till London och förhör Assange på plats. Men det vägrar hon göra. Och därmed kan denna pinsamma cirkus fortsätta, till brittiska skattebetalares förtret (enligt uppgift har bevakningen av ambassaden hittills kostat 74 miljoner).

Assange hyser oro för att bli utlämnad till USA om han hamnar i den brittiska eller svenska polisens klor. Hans oro är inte obefogad. Storbritannien och Sverige är två av USA:s närmaste allierade i massövervakningen, de två länder som lade in veto mot att frågan skulle diskuteras på EU-nivå och som kategoriskt hållit USA om ryggen när brott begåtts i terrorbekämpningens namn.

Att en ansvarig för WikiLeaks-läckorna inte skulle jagas är naivt. Risken är tyvärr överhängande att svensk och brittisk polis med glädje och stolthet skulle överlämna Assange till amerikanerna.

Julian Assage må vara en udda filur. Men även han förtjänar ett rättvist bemötande av det svenska rättsväsendet. Jag vet inte vad som verkligen hände mellan honom och de två kvinnorna. Men jag vet att det som nu sker är pinsamt för det svenska rättsväsendet.

onsdag 16 juli 2014

Krakow nästa


Så var det dags för en liten utflykt igen. Krakow väntar. Och även Auschwitz, förstås.

Det blir spännande att se den plats jag har läst så mycket om i 20 års tid. Vissa saker ska man bara se med egna ögon.

Men jag tror bestämt att det kommer behövas några öl efteråt.

Det som inte går att förstå


Vissa saker är väldigt svåra att förstå både logiskt och emotionellt. Som hur någon kan misshandla sin partner, den person man älskar och valt att dela sitt liv med.

Feministerna kallar det "mäns våld mot kvinnor". Detta begrepp har två problem. Dels signalerar det att män som grupp slår bara för att de är män, dels exkluderar det allt annat våld (kvinnor som slår män men också våld i homosexuella relationer).

Jag föredrar i stället "våld i nära relationer". Det exkluderar ingen men pekar inte heller ut en specifik grupp som av naturen våldsbenägen.

Mycket kan sägas om våld som sker i nära relationer. Det vi vet är att fler män drabbas än vad den ensidiga medierapporteringen ger sken av. Vi vet också att våldet varierar beroende på om det är mannen eller kvinnan som slår. Mäns våld är grövre, vilket har biologiska orsaker. Män är större och starkare.

I termen våld i nära relationer ingår inte bara fysiskt våld utan också psykiskt och ekonomiskt. Det finns många olika sätt på vilka man kan begå övergrepp mot sin fru, make eller sambo. Det fysiska våldet är månne det mest uppenbara, men personer som fråntas makten över sin ekonomi (och därmed förlorar självständighet i sina liv) eller knäcks psykiskt utsätts för ett lika stort övergrepp som den som får ta emot slag.

Det är naturligtvis bra att regeringen uppmärksammar våld i nära relationer. Men perspektivet får inte bli enkom kvinnligt. Det pratas ofta om brist på kvinnojourer, men sällan hör jag någon nämna behovet av mansjourer. I vissa stadsdelar i Stockholm har mansmottagningar har upprättats - för män som slår. Män som behöver fly med barnen - och sådana finns faktiskt - har ingenstans att vända sig eller placeras i skyddade lägenheter avsedda för kvinnor.

Tips:
Lyssna gärna på Tendens program med titeln "Hatar män kvinnor?" - särskilt del 3/6 där Petra Östergren ifrågasätter om män som slår verkligen hatar kvinnor, och tillägger att det starkaste hatet hon upplevt kommit från kvinnor.

Bidragssverige

Barnbidrag. Flerbarnstillägg. Bostadsbidrag. Bostadstillägg. Högkostnadsskydd. Sverige svämmar över av olika bidrag och ersättningar. Bidragen är politikernas godis till väljarna, och vi går ständigt på lockelsen.

Vissa menar att det vore mer effektivt och rättvist om såväl sjukförsäkringssystemet, a-kassan och försörjningsstödet avskaffades till förmån för en medborgarlön. Det skulle innebära att alla fick en summa som gick att leva på varje månad.

Problemet med detta, förutom att det är minst sagt tveksamt att ge pengar till människor helt utan motprestation, är att det fortfarande skulle finnas människor som bränner pengarna och behöver nödhjälp. Skulle välfärdslandet Sverige låta dem svälta och bo på gatan? Vi skulle således få både och, vilket vore en ekonomisk katastrof. Och ett enormt slöseri.

Det fanns en tid när Moderaterna kritiserade Bidragssverige. När det stora borgerliga partiet ville ha ett samhälle i vilket det fanns en stolthet i att arbeta och försörja sig själv, och där bidragsberoendet skulle minskas.

Visst har även Nya Moderaterna pratat om vikten av egenförsörjning. Men den moraliska dimensionen har gått förlorad till förmån för ett enögt perspektiv på vad som är bra för tillväxten och statskassan.

Anders Borg och Fredrik Reinfeldt har varit drivande i att sprida detta perspektiv. Detsamma gäller skatterna - de sänks för att det skapar jobb, inte för att det är moraliskt rätt och riktigt att den som arbetat ihop pengarna också får behålla mer av dem. Dessa argument hörs väldigt sällan.

Devisen "kan själv", att det finns en stolthet i att försörja sig på egen hand, har gått förlorad. Ingen talar längre om värdet av egenförsörjning eller om huruvida vissa bidrag längre behövs. Svenskarna dränks i stället i bidrags- och transfereringssystem.

Vi behöver de gamla Moderaterna tillbaka. 

tisdag 15 juli 2014

Nationernas teknikkamp


Vi har ännu inte sett de varaktiga effekterna av NSA-skandalen, som briserade fullt ut för ett drygt år sedan. Vissa regeringar har reagerat (medan andra inte har gjort det), men det vi nu ser är att även företag börjat agera.

Amerikanska myndigheter varnade företag och allmänhet för Huawei (华为). Risken för att deras produkter var manipulerade och kapade av den kinesiska regeringen var för stor, löd orsaken. Det resulterade i att den kinesiska elektronikjätten inte såg någon annan utväg än att lämna den amerikanska marknaden.

I dag vet vi att även om misstankarna mot Huawei skulle stämma, har amerikanska myndigheter gjort sig skyldiga till precis det som Huawei anklagades för. Vi vet att NSA installerat bakdörrar i routrar från nätverksbolaget Cisco genom att fysiskt öppna paketen innan de skickades till kunden. Det är fortfarande oklart om Cisco känt till dessa intrång eller ej.

Runt 80 procent av all internettrafik i världen passerar den amerikanska gränsen. Detta har alltfler insett är ett bekymmer. Amerikanska IT-giganter börjar därför bli oroliga för motreaktioner. Och med all rätt. Kina bekämpar Windows 8 och sägs överväga ett förbud mot IBM-servrar. Föga förvånande har just Cisco backat kvartal för kvartal på den kinesiska marknaden. Även om vi i Sverige låtsas som om Snowden-läckan aldrig inträffade betyder det inte att resten av världen är lika naiv och blind.

NSA och dess företrädare har hävdat att även om de visserligen spionerar på andra länder och "stjäl hemligheter", handlar spionaget bara om att skydda det amerikanska folket. I dag vet vi att det är en lögn, då NSA systematiskt ägnat sig åt företagsspionage i syfte att gynna amerikanska bolag. Vilka skador detta orsakat utländska företag kan vi bara spekulera om.

Det är därför inte ett dugg konstigt att utländska regeringar och företag nu agerar för att minska beroendet av amerikanska produkter. Ty även om alla länder spionerar på andra, är det amerikanska spionaget överlägset i både omfattning och kapacitet.

En tråkig konsekvens är en ökad företagsnationalism. Kineser kommer köpa kinesiska produkter, amerikaner föredra amerikanska. De IT-jättar som befinner sig mitt i denna kamp, som Microsoft, har all anledning att se på utvecklingen med oro. Men de har också sig själva att skylla. De har sprungit övervakarens ärenden, kränkt sina kunders integritet och brustit i förtroende.

Microsoft menar att all säkerhet i världen inte skulle hjälpa om de utsätts för attacker av en spionmyndighet, eller av en hemlig myndighet tvingas överlämna information utan att berätta för sina kunder om det. Detta äger sin riktighet. Men för konsumenten spelar det mindre roll - vi ser på företag som Microsoft med allt större sund skepsis.

NSA tror att de kan fortsätta som vanligt tack vare sin blotta storlek och USA:s betydelse i världen. Storleken och styrkan ger dem rätten att fortsätta kränka länder som Tyskland genom att ge tusan i att besvara berättigade frågor om övervakningen och till och med ha spioner på plats. Framtiden kanske kommer visa att de misstog sig.

Att begränsa internettrafiken genom USA är ett första viktigt steg för att dels skademinimera, dels markera mot den amerikanska massövervakningen. Kampen för ett friare internet har bara börjat.